Det var min tur att lämna på förskolan i dag då det är min mans första dag på arbetet efter pappaledigheten. Jag stålsatte mig under natten, andades in och tog morgonen enligt noga planerat schema och gled dit- lämnade över- och sprang ut. Men vänta här, inget gråt? Är det möjligt? Känns som om jag är top of the world.
min älskade lille son