I dag har varit en trött Måndag efter en intensiv helg och vaken natt. Men så avslutades den med glada barn och än en gång så är det enda som betyder något den där hysteriskt glada ungen som hoppar i soffan stolt över sina nya jämnfotahopp, det lilla samtalet om hon och han och hen som kanske inte vill kramas men som nog vill fånga hajjar i morgon (?) och så den där varma andedräkten tätt tätt intill runt sjusnåret. Älskade ungar. Som ni fyller våra liv.