I dag är en stor dag. Den här veckan är en speciell vecka.

 

Nu så sover han, förhoppningsvis lugnt och stilla men troligtvis även en smula utmattad och frågande, under de vackert slutna ögonlocken. Jag minns hur det var den där första gången. Hur vi tog oss dit- vad vi hade på oss- vad vi tänkte och ja, PRECIS hur vi kände. Den där pirriga magen som dels sög av någon oigenkänningsbar olustig känsla, dels en lycka över att ha nått ytterligare ett kapitel i sitt barns liv.

 

I dag var det litens tur att gå till förskolan. Eller ja, dit har han redan rullat otaliga gånger med sin storebror men i dag med den stora skillnaden att han faktiskt fick följa med in och leka. Om han var lycklig? Ja. Om hans mor var pirrig? Ja. Men den där olustiga känslan slog aldrig rot den här gången och utan att säga för mycket efter bara en dag så vill jag nog ändå fastslå att det känns bra. Och som lillen sa, "om lillebror blir ledsen så kan jag säga att det är ingen faaaara, mamma och pappa kommer snart".... bara en sådan sak!