Jag följde skolskjutningen via cnn och abcnews igår, sen läser jag om bebisen som blivit misshandlad och jag hatar mänskligheten. Ja jag vet att majoriteten är tillräckligt funtade för att inte slå eller misshandla ett barn, än mindre skjuta ihjäl nästan 20st. Men nånstans har det ju gått fel, psykvården är ett exempel. Jag blir ledsen, tappar hoppet och gråter en skvätt för att jag är så lyckligt lottad över att ha min lille kille sovandes i rummet intill, skyddad från faror och hemskheter. I alla fall för stunden. Jag fick sån dödsångest när lillen föddes, jag var rädd att ngt skulle hända honom, rädd för att något skulle hända mig eller hans pappa.. Den här ångesten kommer tillbaka när jag ser och läser om allt hemskt som händer i världen, i Sverige, i vår hemstad. Vi pratar ofta och mycket om sånt här hemma, aldrig inför vår tvååring dock, jag tycker att han är för liten för att behöva lära sig om allt hemskt, men jag vet att jag inte kommer att kunna skydda honom för all framtid och det känns läskigt, samtidigt som att jag såklart vill att han ska växa upp och bli självständig. Men när världen ser ut som den gör, barn skjuts ihjäl, misshandlas och dör pga uttorkning och svält, ja, vad gör man då? Jag försöker att bidra genom att skänka pengar osv, men vad mer kan man göra? Ibland önskar jag att jag kunde vråla ut hur fel det är och att alla skulle lyssna och komma till insikt, tyvärr fungerar det ju inte så. Ibland undviker jag allt vad nyheter heter, bara för att jag mår så dåligt, samtidigt kan man ju inte blunda för det som sker, så det är svårt. Förr eller senare blir det ju enklare, man glömmer, men det finns människor där ute som aldrig glömmer, föräldrar som förlorar sina barn, som råkar ut för det som inte får hända. Så ja, hur ska man reagera egentligen? :/
Tycker det är bra att du tar upp detta som en jämnvikt till all konsumtionsuppmaning (som bloggar ofta är). Man måste nog ventilera lite om man inte ska bli knäpp (som det känns som att man blir ibland) när man tar in så otroligt mycket hemskt information. Nu måste jag dock badda min lilla som ligger i 40* feber men ser fram emot fler inlägg av detta slaget.
Ps, väldigt fin bild på din lille (eller är det liten?), den liksom "står ut" i feeden, den fick du (och han så klart) verkligen till bra.
Det är fruktansvärt många tråkigheter med barn just nu och det har alltid känts jobbigt att höra när barn och djur far illa men det känns mycket värre nu när jag har en egen son... Han är ju alldeles för liten att kunna prata med sådana här saker om, så jag får nästan återkomma i ämnet om några år...