Jag vet inte jag men när faser avlöser varann och vardagen kräver sina regler så känns en helg utan krav och med glada miner så himla mycket värt det. Det är tufft att fylla fyra år och bli större för plötsligt så kan man bestämma saker själv men ändå så får man inte (alltid) det och då blir man ju så himla arg. Det är också svårt att vara en mor och en far till en nästan 4-åring som bestämmer det mesta men som ändå inte kan göra det samtidigt som någon form av ordning i familjen måste upprätthållas. Och så det där med att ett modershjärta bara vill krama och älska men samtidigt låta den lilla stora personligheten få utrymme att växa, bli större och få forma sin egen vilja. Ni som är där vi är nu, eller har varit där, vet precis vad jag menar eller hur? Älskade älskade unge. 
 
det är fint att vara två
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress