Efter tre dagar och fyra nätter av 39+ feber och en allt mer matt liten kille som inte längre ville äta så ringde vi så och bokade en lärkartid på den lokala vårdcentralen. Lät en liten ynklig, varm 1,5-åring sova lite extra länge över lunch, för att sussa i kapp nattens skrikande, och kanske så borde jag sedan redan vid uppvaket anat vad som var på gång. Men vi tog oss iväg ändå, bättre det säkra före det osäkra och så känslan. Känslan av lättnad över att öronen var så fina så, febern borta och munnen eventuellt något röd men ändå... "frisk och kry liten kille".  Endast en högröd mamma som än en gång stod där småfånigt leende av just det, lättnad, men likförbannat känslan av ett extremt behov av att vilja övertyga den väldigt tålmodige och trevlige läkaren om att barnet faktiskt var riktigt matt för bara ett par timmar sedan och jag-är-inte-en-sådan-där-hypokondrisk-överbeskyddande-mamma-som-inte-har-annat-för-mig-än-att-springa-och-uppta-er-tid.
 
Sjukt effektiv medicin för övrigt. Nästa gång ringer jag bara och bokar en tid och avbokar den sedan i smyg över nätet så ska ni nog se att pojkarna hoppar och stutsar ett par timmar senare då med. I morgon ska vi njuta av frikheten själv, favvo-fredag favvo-fredag!
 
snart ska minstingen få springa ute igen
Ann-Charlotte

Här har det också varit sjukstuga hela veckan. Vi kör dock en hemmadag imorgon också. Men då ska vi spendera dagen utomhus. *längtar* Trevlig fredag!

Svar: Precis samma här, vi tog "ledigt" hela veckan och tar nya tag nästa!
Jennifer Benisty

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress