En vecka har nästan gått och denna morgon sussade vi för första gången ever (som en familj på fyra) till efter 8.00 och därmed försov vi oss. Jag tror att det här med att gå från att vara en hemmafamilj till att så småningom bli en sådan där småbarnsfamilj med lämningar, hämtningar osv osv tar på krafterna hos oss vuxna men även hos de små.
Liten har varit fantastisk och mitt stolta mammahjärta pöser över samtidigt som det sticker lite att veta att jag måste vänja mig vid att inte vara 100% närvarande dygnet runt. Att se honom springa in till sina nyfunna vänner, hand i hand med sin bror, är dock som att landa en bit. En fot först och sedan den andra, och känna att det blir nog bra ändå. Men som sagt, lätt är det inte och i helgen ska vi kramas. Gud- vad vi ska kramas!!
någon som är superglad över att lillebror snart ska få vara tillsammans med honom hela dagarna är i alla fall storebror- även om gårdagens nyfunna mask fungerar bra som vän tills vidare
bea
Minns hur jobbigt det var att lämna första tiden.. Tycker fortfarande att det är det, men känns bra ändå då lillan får träffa sina vänner varje dag. Oj så man saknar henne dock..
michaela- med syskon i magen ♥
usch..fasar för den dagen jag ska vara utan mina små fem dagar i veckan. inte lätt..men förstås nödvändigt..
Knatti
Vilken fantastisk familj du har! Jag blir rörd bara av att läsa inlägget. Sötnöt till storebror!
Vad mysigt att de tycker om att vara med varandra <3
Jag bävar för den dagen min lilla skrutt ska skolas in på dagis, men alla verkar klara det så då ska väl jag också göra det...