Jag vet inte med er men jag har alltid haft mer eller mindre medvetna och omedvetna föreställningar och eventuellt drömmar om hur saker och ting ska vara och grejjer som ska ske någon gång i framtiden. Det kan vara lättsamma, enkla saker som vilken typ av garderob jag vill och kommer förvara mina kläder i men också mer avgörande tankar som hur jag vill att mina barn ska växa upp. Någon som definitivt sorteras in i ilandsfacket är det dallasdrinkbord jag alltid tänkt mig att jag ska äga den dagen jag flyttat till hus.

 

Ni vet vad jag menar va? En sådan där vagn med en massa kristallglas, vackra flaskor och tillhörande vätskor av drickbar typ. En vagn där min man ska stå och vänta när jag efter en slitig dag, full av viktiga möten och stressiga men ack så glamorösa göromål har gått i mål. Han ska sedan lättsamt slänga upp en bubblig champange eller icke att förglömma en tung dyr whiskey, detta ungefär samtidigt som jag kliver ur mina decemeterklackar, eller nej förresten- i vårt hem har vi ju såklart skorna på oss inomhus- jättebekvämt och inte alls håligt golv får man.. men.. ehh struntsamma för sen ska vi där stå och småprata, småfnittra, helt ostörda för barnen ehh sover redan. Eller nåt,, och vara så harmoniska så.. i våra perfekta liv.

 

I mina mått mätta så livet just nu, sånär som på en magsjuka, perfekt. Det blev inte bara en vagn utan även nu en bricka och solen har lyst hela dagen. Men jag vet inte jag, man kan väl få fuska lite så länge känslan är rätt? Typ jordgubbssaftsrätt? Jag har ju för sjutton aldrig gillat alkohol och trägolvet? Av det prickigare slaget.