Det kom sig ju att bli en fin dag det här i alla fall och allt tack vare att min minsting är något av en cooling. Från att ha kaskadspytt (förlåt) gång på gång och över allt och alla en hel morgon samt fått i sig mindre än en torr skorpa det senaste dygnet- utan att för den skull fällt en tår- bestämde han sig för att, till sina andra familjemedlemmars förvåning, sova en hel natt i sträck. Allt för att sedan ta sig en sovmorgon, så småningom vakna och knalla upp och äta frukost som om inget hänt och sedan bjuda på glatt humör hela dagen. Vågar inte ens tänka på hur jag eller ännu mindre min man hade mått efter en kräksjuka men tydligen så är de små starka som få och ingen är mer tacksam än jag för det i dag.

 

Glad alla Hjärtans Kväll till er alla!