avenymamma - PMS-TANKAR I JULETID

Nu närmar vi oss slutspurten innan jul och pricksäker som jag är passade jag på att köra en pms-vecka lagom till lyckliga instagram-lussebak och högsäsong i insamlingar och gud vet allt.

Förstå mig rätt, i år har jag mer än någonsin kännt för att lyfta blicken från mitt eget och i stället ta in andras förutsättningar och känslor inför jul, kanske till och med kunna hjälpa någon som har det svårt och troligtvis dessutom gjort det. Kanske för att jag är ett år äldre, kanske för det är det julen handlar om men oj vad jag mitt i denna mer en någonsin aggresiva uppdateringsvåg av rädda-liv-för-en-tia-notiser som pockar på önskar att jag återigen var 3. Slapp ta in all skit som faktiskt pågår i detta nu, allt elände som kan drabba livet- kanske inte mig och de mina just detta år- men som kanske plötsligt finns bland människor man håller av. Tänk att slippa oroa sig utan att för den skull inte sluta leva i det klassiska nuet.

Kanske borde jag och säkert alla ni, som kanske kan känna igen er i den här känslan, tillåta oss själva att stänga av trots allt. Stänga dörren liksom. Fokusera lite på den lilla bubbla vi själva lever er och på så sätt faktiskt ta till vara på den, samla kraft och komma ut som starkare vänner, mammor, kollegor och medmänniskor. Låter det helt knasigt? Egoistiskt, eller hänger ni med? Kan ni känna att allt runt omkring blir för mycket i bland?

finns det något så fridfullt som barn som sover så bekymmerslöst, så vackert?

Matilda

Oj vad jag känner igen mej. Snart orkar jag inte ta in mer. Gråter nästan varje dag för saker jag inte kan göra något åt eller göra tillräckligt mycket åt. ( konstig formulering, men du fattar nog) jag tror faktiskt att jag behöver en paus. Och jag ska nog ge mej en också. Kan tillägga att jag dessutom ammar så känslor är verkligen all over the place!

Svar: Å då har du nog ännu värre än mig, amning är värsta tårutlösaren ju! Styrkekramar ❤

Jennifer Benisty

Anna

Åh vad jag håller med dig! Man vill ju så gärna hjälpa alla men istället känner man sig otillräcklig när det inte går :(

jennie

Jag tycker att det är fint att man uppmärksammas på att man kan bidra och hjälpa till, men det är samtidigt skitviktigt att ha förmågan att stänga av tror jag. Just för att vara en bättre medmänniska här och nu hos de som finns närmast. Att aldrig känna att man räcker till gör ju att man blir ledsen till slut. Jag brukar bidra och vara öppen för alla möjliga hjälpinsatser kring jul, men i år har jag tagit beslutet att låta någon annan dra lasset. Vi har en ettåring och vi firar vår första jul tillsammans och jag känner att jag verkligen vill vara här och nu med oss i vår lilla familj och då får det vara så. Det gör mig inte till en dålig människa.

God jul fina du, jag hoppas ni får julefrid så det räcker och blir över i hela familjen! Kramkram!

Svar: Tack för fina och kloka ord. Önskar dig en superfin jul med din lilla (stora) ettåring! 😊😍

Jennifer Benisty