I går föll han, jag kan inte säga att det var särskilt dramatiskt men bom, rakt ner i marken och näsan var det enda som tog emot. Min lilla älskling grät en kortare stund än hans mor och i dag är det bara just den skrapade nosen som bevittnar den lilla olyckan. Vad starka de är de små och vad veka vi föräldrar visar sig vara men så är de ju det finaste vi har. Ta hand om er fina ni!
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress