I går tog lillen sin lilla ryggsäck, sin råttis och lite färdkost i form av farmors nybakade bullar och hoppade in i morfar och mormors bil. Han vinkade glatt hej då och samtidigt som han gnuggade näsa bara såsom han kan talade den lille varelsen om för sin mor att han inte kommer vara ledsen, precis som om han kände de tårar som brände bakom hennes ögonlock.

 

I dag efter statusuppdateringar innehållande smultron, båtstyrning och bad så har jag tagit mitt förnuft till fånga och insett att det är en gåva att ge sitt barn närhet till mor och farföräldrar i de fall man har möjlighet och vi får passa på att göra lite sådant som är tråkigt för en 2,5-åring. Som att fika med vänner på stan och knalla i butiker så det fick det bli. Härligt!

 

Psst! Rizzo hade superrea på lädersandaler, så fina, så spring och köp om ni har behov!