Oj, så var den här dagen nästan slut och jag har knappt hunnit säga hej. Men godnatt kan jag i alla fall få ur mig nu efter en kväll av jobb, surfande och tänkande.
Appråpå tänkande fick jag igår ett mycket lockande förslag på hur vi kunde tillbringa en eftermiddag och kväll nästa vecka av min man. Min hjärna skrek JAJAJAdubbelJA men tyvärr drog mitt (mamma)hjärta ihop sig, krampade och slog bakut så det blir nog en reducerad plan tills liten växer till sig. Det var likadant med lillen, kunde bara inte lämna honom för länge så länge jag ammade, flaskvillig eller ej. Hur är det för er? För mig gick nu tydligen gränsen vid en natt borta.
Ps. Jag lovar liten- du kommer också få sova borta och äta pannkakor hos farmor och baka pepparkakor hos mormor tids nog.
Vad skönt att jag inte är den enda. Ska på intervju för ett jätte kul jobb och med lite tur får jag det och då är det heltid som gäller och det känns tungt. Bara tanken på att åka på utbildning i 3 dagar gör mig helt svettig och nervös.
Så svårt! Min son är 14 månader och har aldrig sovit någon annanstans utan oss. =) Men snart är det dags då jag och min kille ska gå på barnfri fest. Ska bli kul och nu känner jag mig redo att lämna bort honom över natten. =)
Alltså... Jag har ju varit ifrån T en natt här och en natt där. Ända från att han varit bebis. Jag har alltid tyckt att det var skönt. MEN! Nu helt plötsligt tycker jag det är ENORMT jobbigt att vara borta från honom över natt. Vi gick på bio för ett tag sedan och lillen skulle sova hos mormor och efter bion ville jag nästan åka dit och hämta hem honom. Känner mig inte hel utan mitt kid. Galet för en sån mamma skulle ju inte jag vara? jag skulle ju vara så där coolt avslappnad. Eh... :-)
Nå väl. Jag tror ändå att man gör sitt barn en tjänst genom att låta dom vara trygga även hos andra vuxna. Sen ska man ju naturligtvis känna sig redo som förälder, annars blir det ju bara en pina.
Min son blir 18 mån på torsdag och just när jag läste det här inlägget kom jag på att jag fortf inte varit ifrån honom mer än över dagen. Aldrig över natten. Min karl reser en del i jobbet och senast var han borta en vecka, jag hade inte klarat det, inte nu iaf. Jag hade saknat ihjäl mig och bölat mig till sömns varje natt. Det kanske är dags att ta en natt snart, mest för min egen skull. Förr eller senare kommer man ju behöva vara ifrån ändå och då kan det bli extra jobbigt om man inte övat lite.