En del kvällar som tvåbarnsmor är så trötta att tänkande känns övermäktigt. Plock med bilar, avtorkning (för hundrade gången) av kladdigt bord samt vagn- kläd & matförberedelse för dagen efter görs av ren vana och sedan tack hej-dagen är slut- leverpastej.
I kväll är inte en sådan kväll.
Denna afton jobbas det på alla sinnen hos Avenymamma.
Jag tänker på liten och lillen som i dag för första gången lekte med varandra på egen hand, dvs utan att jag "parat" ihop dem. Jag ser litens stolta huvud som gång på gång tittar upp från ett nyvunnet magläge.
Jag hör lillens skratt från badkaret när han just upptäckt att han kan hälla vatten på mammas huvud.
Och så känner jag. Ja, jag känner helt klart en massa.
Hur fin har inte denna dag varit då!
jag och lillen- inte denna dag men en annan bra dag
veronica
låter alldeles alldeles underbart :)
Du skriver alltid så himla fint om dina söner, man riktigt känner av kärleken! :)