Jag kan säga det rakt ut: Jag är inget fan av det omdiskuterade nya ordet Hen. Jag har sedan jag hört det första gången tyckt att herregud vad mycket stök för ett ord som egentligen är överflödigt, vi är ju pojkar, flickor, kvinnor & män vare sig vi vill eller inte och det står jag fast vid. Men. I dag när jag stod i sjukvårdskön och en sjuksyster gång på gång refererade till "hon" om min son, trots lättsamma rättningar av mig, så kom jag på mig själv med att tänka att det där ordet "hen" kanske inte vore så tokigt ändå. Jag menar i många samanhang (fler än jag först trott) är det ju helt oväsentlig att veta vilket kön man pratar om och då är det sjukt praktiskt att använda sig av ordet.
Jag tänker så här: En av mina söner är långhårig och "flicksöt" (ursäkta för det möjligtvis ojämnställda benämningen men jag tror ni vet vad jag menar) samt att det visat sig att vi döpt båda våra barn till namn som tydligen är svåra att könsbestämma och därmed stöter vi ofta på fel benämningar om dem. Varje gång förstår jag att det är svårt att kunna veta, jag säger också ofta fel till andra barn, och egentligen spelar det ju ingen roll men då ställs jag ändå ofrivilligt framför det faktum att jag måste bestämma mig för att antingen..
1) Rätta den vänliga själ som valt att tilltala mina barn
2) Ignorera och låta denna tro att min grabb med den grabbigaste rösten är en flicka. Detta är dock med största sannorlighet en dålig idé då det till slut dyker upp en situation då det avslöjas och då undrar nog vedbörande varför jag låtit hen (!) kalla mitt barn för hon/henne/tjejen.
Ja, kanske är inte Hen så fel ändå. Hursom så tror jag att det är som med alla förändringar, de kommer och blir befästa när tiden är mogen. I dag, i morgon eller om ett par generationer. Hur tänker ni kring detta?
my little love
Hej :)Ja e heller inget fan av hen... Och enligt mina erfarenheter så behövs d inte för människor e inte så "inrutade" som man kan tro: min son (4 månader gammal) blir hänvisad till som tjej heeeeela tiden, trots att han bara har superkilliga kläder ;) Vi har en rockigare stil med mycket blått, svart och mörkgrått och ändå lyckas folk se förbi d. Som du förstår av hans ålder så har han inget långt hår, men han har väldigt fina, långa, böjda ögonfransar. Kan d vara dom som gör människor så öppna i sinnet så att de inte väljer att påpeka våran "tjejs" killiga stil? ;)
Det stör mig inte om man bara behöver rätta personen ifråga en gång, men när man behöver rätta samma person gång på gång, då blir ja lite irriterad...
Detta inlägget e skrivet me en gnutta ironi på sina ställen ;)
Kram kram
Jag uppfattar hen som användbart. Det är inte tillför att ersätta hon/han, kille/tjej utan användas vid tillfällen då man faktiskt inte vet om det är en tjej lr kille :) Tex, på onsdag ska jag klippa mig hos en ny frisör jag inte vet varken namn lr kön på - alltså HEN! Du verkar uppfatta det precis som jag, och jag kan tycka "hen" är ett smidigt ord :)Det handlar ju inte bara om barn, utan kan tillämpas på alla människor :) Ha en trevlig helg, du och pojkarna!
Jag håller med, jag kommer antagligen aldrig att använda ordet hen.
Och tack för tipset om barnmarknaden, jag tog med mig min mamma och gjorde en del fynd. =) Var du där?
Kram J.
Jag är lite splittrad i "hen"-frågan. Jag tycker att det är ett ord som underlättar när könet är oväsentligt eller när man helt enkelt inte vet vilket kön personen eller barnet har. Ungefär som att man kan använda "vederbörande" i text i stället för att skriva "hon/han". Däremot har jag svårt att förstå människor som väljer att kalla sitt barn för just "hen". Jag respekterar så klart att människor gör det valet, men för mig är det ändå svårt att förstå. Jag skulle känna det lite som att jag tog ifrån min son lite av hans identitet om jag började kalla honom för "hen" i stället för "han". För i mina ögon är vi först och främst människor, det är vår starkaste identitet, men efter det kommer väl ändå könet? Jag tycker självklart att kvinnor och män, flickor & pojkar ska bemötas med samma respekt, för könet har egentligen ingen betydelse, men det är ändå den vi är. Jag är först och främst människa, men jag är kvinna, mamma, dotter, ja, listan kan göras lång. Det jag menar är att jag inte tror att ordet "hen" gör någon skillnad i strävan efter att bli mer jämställda, jag tror snarare att det är synen på kvinnor respektive män som behöver förändras, vi ska kunna vara dom vi är utan att behöva kalla oss något annat än vad vi faktiskt är. Det kanske blir ett luddigt svar det här, men jag hoppas att någon förstår vad jag menar iaf :) Jag är alltså ingen motståndare till ordet "hen", men jag tror inte heller att det är någon lösning. Sen tycker jag inte heller att våra barn ska behöva komma i kläm för att vi föräldrar ska "bevisa något", t.ex. skulle jag aldrig klä min son i rosa prinsessklänning bara för att bevisa att jag minsann är genusmedveten, skulle han däremot uttrycka en önskan om en rosa prinsessklänning är det en helt annan sak, men jag vill inte använda honom som någon typ av skyltdocka för att uttrycka mina åsikter. Därmed inte sagt att jag försöker klä honom så könsneutralt som möjligt, jag har heller inga problem att klä honom i rosa, lila eller vilken färg det nu kan tänkas vara, men eftersom jag är en väldigt typisk jeans och tshirt-tjej själv så har jag väldigt svårt för att tänka mig att jag skulle klä mitt barn i "typiska tjejkläder" även om jag hade en dotter. Min smak speglas ju ändå i honom, tills det att han blir stor nog att börja uttrycka egna åsikter kring vad han vill ha på sig.
Världens längsta inlägg märkte jag nu, men jag tycker att det är en väldigt intressant fråga. Och det är alltid roligt att höra hur andra resonerar, det är ju inte helt omöjligt att man någon gång ändrar sitt uppfattning, men just nu känns det väldigt avlägset för mig att börja kalla mitt barn för just "hen".
Ett jäkligt användbart pronomen som har fått ta mycket oförtjänt skit kan jag tycka. Min pappa är från Finland och där har man använt "hen" istället för hon/han urlänge och ingen tycker att det är något konstigt med det. Avdramatisera och se diskussionen för vad den egentligen är, det handlar inte om avköning utan om förenkling. Ditt eget exempel är ju hur bra som helst för att förklara för människor vad det handlar om.
Fridens liljor :-)
SVAR: Å vad roligt och berikande att höra era åsikter och ni ska veta att jag uppskattar oerhört den trevliga ton som hålls rakt igenom. Jag blir grymt stolt över mina fina läsare (ni) som går mot strömmen i tonläge trots frågor som väcker känslor, respekt! kramar till er.
Jag tänker precis som du, i såna situationer är ju ordet väldigt praktiskt och det saknas ju faktiskt i svenskan MEN diskussionen till ordet är ju bara jobbigt och helt överdriven.
Vad heter dina små pojkar då??:)
Jag gillar alternativet. För mig är hen just det, ett alternativ till "han/hon" eller då jag faktiskt inte bryr mig könet utan vill nå ut till ALLA. Som barn kan jag tycka det är lite hyper åt just "könstypifierande" hållet och hen faktiskt rör om lite i grytan på en välbehövligt sett. Det har funnits alldeles för länge de föräldrar som könstypifierar och dömer så nu kan ju vi mer öppensinnade föräldrar få ta lite plats och leda vägen.. Jag kan anser att hen gör sig mycket bra i artiklar där man kanske diskuterar politiker i ett parti, alltså både herrar och damer. Andra medarbetare på arbetsplatser eller kanske lappar i tvättstugor och ja, där ALLA är inräknade oavsett kön. Hen för mig känns mer casual än vederbörande fastän de båda innebär detsamma, "den det berör". När man ska fråga om ett djurs namn t.ex är hen en bra grej! Men i det skrivna ordet kan se en framtid för hen.
Jag tycker det är ett superbra ord som kan användas vid många tillfällen.