I dag var vi på vår första möte med föräldragruppen. En ganska trevlig tillställning men jag kan inte låta bli att tycka att det nästan är lite obehagligt att samlas så många föräldrar med tillhörande barn på ett och samma ställe. Jag lever ju helst i den euforiska känslan över att jag är unik på grund av det faktum att jag bärt, fött fram och lever med vår lilla prins. Som om jag vore den ända mamman på jorden typ. Känner nån igen sig?
kappa French Connection, väska Marc by Marc Jacobs
Kerstin
Sötaste Jennifer!
Vilken fantastiskt fin kappa! Du är så fiiiin! Kram Svärmor K :-)
linnea
skönt att höra det gick bra på föräldragrejen! saknar dig och lillen redan. en i min klass nämnde din blogg, att hon börjat kolla in den! ;) föresten. Hon undrade över ditt jobb och grejer skriv lite om det vetja.
Martina
Du får mej att vilja klippa lugg igen!
Sanna, Liams mamma
Sådär chic drömmer jag om att se ut men det slutar alltid med en schleten mysdress. Man kanske borde anstränga sig lite även fast man bor på landet :)
Absolute. Min son är 9 månader och jag tänker säker flera gånger i månaden att "tänk jag har haft han i min mage. Jag har fött fram honom!!!" Sträcker på mig varje gång jag tänker på det.
Men jo visst är man speciell ändå, ingen annan har ju en son som min som kommit till världen på det sättet han gjorde. Det gäller ju oss alla mammor ;)