I dag blev det så att jag fick ta ett bvc-besök med tillhörande vaccinering med min minsting och oj så mysigt det blev. Kanske inte själva sprutan men det där efteråt. De tappra, stolta stegen mot lådan innehållande suddisar och glittriga ödlor. De där stegen som gjorde att han växte minst en decimeter trots den stora krokodiltår som så direkt vittnade om sticket men som minst lika vackert även påvisade styrkan i att visa sig sårbar om än för en sekund.  Älskade unge, just i dag var du värd all världens chokladbollar!