I Alla helgona-tider som dessa har vi denna helg tänkt lite extra på dem som finns så nära oss i tanken men ändå så långt bort. I dag tog lillen och jag oss i väg mot kyrkan och religös eller ej så upplever i alla fall jag att det är något lättare att ta lite hjälp av någon form av tro för att kunna bemöta alla frågor som kan dyka upp hos små, och väldigt kloka, fyraåringar. Det är ju inget nytt att det kan vara svårt att tala om döden men samtidigt himla naturligt när det görs på ett barns nivå.... hur har ni gjort för att närma er ämnet? Pratat öppet eller lagt locket på tills de är större? Vore fint att höra om era erfarenheter.
Förrutom allt det djupa har vi ju också självklart firat Halloween och helgens sällskap har till stor del bestått av Jack Sparrow x 2. Kan hända att dessa utstyrslar slår stjärngossar och peppargubbar med hästlängder men det återstår att se om drygt en månad....
lillen bär röd tröja från HM All for Children kollektionen, liten skelettpyjamas från Lindex. Bådas accessoarer kommer från BR Leksaker & The Reef
Anna
Jag vill tipsa om boken "Adjö Herr Muffin". Men sen tror jag inte på att lägga "locket på", ett barn som frågar förtjänar ett svar. Givetvis utifrån barnets förutsättningar, men alltid ett svar. Prata kring sorg, förlust och så vidare. För ett barn som märker att vuxna inte vill svara kan bli rädd för att fråga.
Fantastiskt fina pojkar ni har :)
Angående frågor om döden så är det en fråga vi fått flera gånger i veckan de senaste månaderna från våran treåring. Han vet att min mormor är död, men förstår ju såklart inte riktigt vad det innebär. Vi försöker vara så öppna vi bara kan när vi svarar, och på frågan vad som händer när man dött är det för mig väldigt viktigt att han får tro vad han vill. Jag har, så gott jag kunnat, försökt förklara att vissa tror att man blir en ängel, andra tror att man återföds som tex ett djur och andra inte tror att det händer något alls, att det bara blir svart. Det senare är förstås helt omöjligt för honom att föreställa sig, så hittills har han valt att tro att man blir en ängel när man dör, för på så vis kan man ju flyga och hälsa på varandra. De är kloka de där små.
Jag har hört mycket gott om Dödenboken av Pernilla Stalfelt (osäker på om jag stavat rätt), så den tänkte vi låna på biblioteket. Det är svårt när de är så små, för många av oss vuxna är döden också lite av ett mysterium, men ärlighet är ofta bäst anser jag, ibland har man inte alla svaren men barnet har ju ofta haft egna tankar som de vill ventilera. I vårt fall kom rädslan av att bli gammal i samband med alla frågor med döden och jag upplever nästan att det är svårare att förklara för en treåring att det dröjer länge innan han eller vi blir gamla, än att prata om döden, tidsbegrepp är ju inte så lätt att förstå när de är så små. Vår son har det lite svårt med svar han anser är ologiska, men jag tror det viktigaste är att prata om det som något naturligt i stället för att försöka skydda barnet ifrån det, döden är ju trots allt en del av våra liv. Samtidigt är det förstås upp till var och en att avgöra hur eller om man väljer att prata om det.