Vet ni vad, jag kom och tänka på att det var ett tag sedan jag uppdaterade er på hur livet som 2-barnsmamma knallar fram. Alla ni vet hur snabbt livet (och barnen) utvecklas så självklart har det hänt supermycket sedan sist men en specifik sak som slog mig i dag var hur pojkarna liksom kommer närmare varandra. Både rent fysiskt, skulle nästan kunna vara tvillingar (nästan) när de sitter där i Donkey´n, men framförallt rent själsligt eller vad man nu ska kalla det.
 
Lillen som har full koll på lillebrors läge i rummet, humör och sinnestämmning. Ofta reflekterar han över hur liten mår, vad han vill eller behöver snabbare än jag och självklart får jag då höra det av min älskade förstfödda. Och så då liten som jag gång på gång kommer på med att ha lärt sig något nytt genom att intensivt iakta sin storebror. I bland, kanske inte de bästa av påhitt men alltid en utveckling som man som mamma pyser över av stolthet för.
 
I kväll vid nattningen var jag inte lillens bäste vän längre, utan det är nu hans bror. I think I can live with it.
 
2 kärlekar i 1 Bugaboo Donkey
Stella

Fint skrivet om dina två små! Syskonkärleken är speciell.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress