Med huset vårt kom en ny rädsla till mig som en grej på köpet. Det är inte en rädsla för mörker, eld eller husdjur i källaren som man kanske skulle tro utan något mer för mig oväntat, nämligen alla dessa dörrknackare. Mitt på dagen kommer dom alltid, som uträknat, och som mammaledig kan jag självklart inte gömma mig. Är det inte försäkringsmän så är det cocosbollsförsäljare (den minst läskiga sorten) men värst var den gången en stor, läskig fönsterputsare tornade upp sig utanför dörren. Livrädd som jag var skrek jag från ett fönster att nej, vi vill inget ha och som tur var rände han i väg illa kvickt. Detta trots att han redan hade skurat ett av våra rutor och dessutom skvätt ner trappen, jaja, gratis i alla fall.
I dag knackade sotaren på och faktum är att med den svarta kätting han hade hängt över axeln var han eventuellt eventuellt ännu mer skrämmande än fönstertvättaren. Det värsta var dock hans replik när jag öppnade dörren; - Oj, du ser ju pigg ut. Låg du och sov?
Nej, herr svarte man, jag sov inte. Faktum är att jag har varit mycket vaken sedan i morse klockan sex och dessutom hela natten med jämna mellan rum och nu när min fyra månaders precis somnat vill jag be dig att fara åt fanders. Tack hej lever pastej och hej då. Dax för Avenymamma att ta en dusch- man vet aldrig när det knackar på dörren igen.
Avenymamma- en av de piggare dagarna
Linnea
Stacke syrran !! Saknar er!!!
Mamsen
Man blir stolt när man har en dotter som skriver så bra. Och vi får skratta oxå( tänker på hur du kan se ut när du är så där lagom trött och dessutom orolig)pappa din och jag:)
spiderchick
haha näe vad segt! Huvalingen... Kommer nog aldrig våga bo i hus, så skrajsen som jag är ;-)
Just nu så läser jag igenom olika bloggar för att undersöka om det är många som hjälper till att förstärka dagens ideal. Tycker din blogg är bra faktiskt =)