Dagen gryr och så är nattens avbrott, vaggande och trängsel i sängen som bortblåst. Som en liten förnimmelse, knappt märkbar, är den lätt krypande känslan i lederna och de trötta ögonen de enda spåren kvar. -Är det så här det känns att vara utvilad? Jag minns inte, var det en annan småbarnsförälder som statusfilosoferade i helgen och igenkänningsfaktorn är hög. Jag väljer dock att tänka att vad sjutton gör egentligen det om 20 år, då vaknar vi troligtvis upp allihop, saknande, och undrar varför det är så tyst?
Nu går vi snart ut dagens första promenad, cravar frisk luft!
liten vill gå själv!
Minna
Fint skrivet!
Hej!
Jag har i min blogg gett dig utmärkelsen -
Liebster award.
Jag vill ge dig den för jag har följt din blogg jätte länge och inspireras av den otroligt mycket! Sen är det extra kul att vi bor i samma stad, har samma yrke och är mammor båda två.
Hoppas du nu vill ge utmärkelsen vidare!
Ha en fabulous dag!
mvh Marika
http://www.mammatillellie.wordpress.com