Jag har eventuellt erkännt det något år innan men ja, vi tar det igen. Här hemma hos oss är jag den som fint sagt värnar om traditioner, lite ärligare uttalat så skulle man kunna likna mig vid någon form av chef över julpyntet, tomteschema och julklappstider men så sanningsenligt, den del jag själv undviker helst. Jag ÄR troligtvis en Traditionspolis, en Julskinkekramare- en riktig hmm Översittare. Fint säger ni, du har kommit till insikt så nu blir det bättre och din stackars familj kan andas ut och ta (jule)tiden som den kommer? Hehe Skulle inte tro det.
 
Jag kan inte lova att min barndomsjular må ha varit de mest rosafluffiga på något sätt men det är så jag minns det och dessutom- traditionerna satt där- på gott och möjligtvis på ont för de som är tråkiga och jag minns det med kärlek. Julgranen togs in dagen innan julafton, tomtelandet plockades upp ungefär samtidgt (igen) (till pappas förtret), och den griljerade julskinkan släppte ifrån sig dofter ur ugnen som ingen ville vara utan. Vi barn hängde julkulor i alla dess färger, här till den rödakulanälskade mammans förtret, och änglaspelet sjöng som aldrig förr medans föräldrarna stressgrälade en liten sväng.
 
Och ja, det var väl ungefär med den sista lilla punkten i minnet som jag under gårdagens "diskussion" insåg det. När man till och med tycker rensa-luften-innan-jul-tjafset hör till-  Då. Har. Det. Gott. För. Långt. Eller?
 
God Dan före Dan mina vänner. Julen är här i igen!
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress