Min kära moster gav mig en gång rådet (läs:ordern) att studera, skaffa mig ett arbete, gifta mig och bilda familj och jag vet inte om det var de orden som fick mitt öde att ta exakt den vägen eller om det var slumpen men min mammas syster brukar stolt påpeka för min mor vad hon bidragit till. Självklart så tror jag att man kan bli lycklig även om man välsignas med ett barn innan man gifter sig (eller om man inte gör det alls) eller att man börjar arbeta direkt efter gymnasiet så länge man följer sitt hjärta men jag vill ändå slå ett slag för studier för er som kanske, precis som jag gjorde, känner er osäkra för vad ni "vill bli" i livet.
För ett par veckor sedan kom en av er fram till mig mitt uppe i fredagshandlingen på willys och berättade att hon läste min blogg. En tjej i uppskattningsvis gymnasieålder som hade sån energi och lättsamhet i sättet att prata och med ett leende så stort att min trötta småbarnsförälderkropp inte kunde annat än att piggas upp något otroligt. Hurvida just hon funderar på sin framtid eller ej vet jag inte men det påminde mig om att jag vill tipsa även er yngre läsare om saker som kan hjälpa er i livet. Nu när det, tack vare nämnda händelse, faktiskt är bevisat att en del av er är något yngre än jag trott.
Mitt första tips är återigen sidan studeravidare.se som kan hjälpa dig som är sugen på att börja plugga. Här kan du hitta alla sveriges högskolor och universitet, tips på examensarbeten samt läsa om olika karriärssteg. Sista ansökningsdag till högskolan är den 16 April och tänk på att du alltid kan tacka nej till en plats om du ångrar sig men aldrig söka i efterhand. Ta chansen!
Ps. Om ni vill fråga om mer tips och råd så lämna gärna en kommentar här nedan så ska jag försöka svara så fort som möjligt!
pic; studeravidare.se
Tror mitt tidigare inlägg lyckades komma iväg helt tomt, tack vare en viss liten långarmad kille host ;p Jag skulle verkligen uppmuntra de yngre läsarna till att plugga vidare! Själv flyttade jag 120 mil efter gymnasiet, började jobba i butik och visst, det funkade ju det med, men efter hand blev det mindre och mindre jobb och jag stod där och önskade att jag hade börjat plugga ist. Jag träffade min fina kille innan jag flyttade, det var alltså han som var anledningen till flytten, så efter 3 år tillsammans och diverse jobb kom vår son. Förra hösten, i samma veva som han började förskolan, hoppade jag på ett program på universitetet och även om jag tycker att det funkar klockrent (kan vara ledig med min son vissa dagar, hämtar tidigare än de flesta andra osv) så hade jag nog gärna haft det gjort, för även om mina tider är mer flexibla än min killes så behöver han åtminstone inte ta med sig jobbet hem på samma vis som jag tar med mig plugg. Det är ofta stressigt då jag gärna prioriterar min son före studierna, men det är det värt! Skolan klarar jag ändå, men tiden jag missar med min son får jag aldrig tillbaka.
Tack för tipset! Läser själv sista året på gymnasiet och även om jag vet ganska säkert vad jag vill göra, plugga till polis så är det ändå ofta en gnagande oroskänsla eftersom man inte exakt hur det kommer bli med allt. Ska kolla in sidan med en gång!
Tack för en toppenfin blogg!