Vi hoppade alltså in i bilen, eller ja, jag ramlade in i bilen mitt under en värk och så bar det i väg. Det som slog mig var att nu hann jag inte med att "vila" i mellan värkarna, de kom för snabbt inpå varandra.
07.06AM
Svänger in på parkeringen, Mölndals sjukhus. Det är dåligt skyltat och utanför hissen inne i byggnaden blir vi stående, jag hängande på min man för nu gör det olidligt ont och dessutom kan jag inte längre bortse från det faktum att det faktiskt "trycker på".
07.13AM
Jag ligger i korridoren storgråtandes och ett par damer kommer förbi och blir förskräckta. Ända tills min man återvänder från sin stressade letning och försäkrar de om att jag inte är ensam men att jag ska föda och vill helst göra det i en säng. Vi får färdbeskrivning till förlossningsavdelningen- äntligen!
07.15AM
In på ett undersökningsrum. En sköterska frågar lugnt om mitt namn och bla bla bla. Hon slutar tvärt när jag börjar spy och nästintill skriker att nu trycker ungen sig ut!
07.20AM
Lustgas- Ja tack! Det visar sig att jag redan är helt öppen och att det nog är dags för krystvärkar. Med lillen gjorde det som mest ont i öppningsskedet så jag blir tacksam över att det redan är över den här gången. Jag hinner inte med någon bedövning heller men jag och "masken" jobbar bra ihop och i ett par-tre värkar svävar jag ganska gott . Jag ler tydligen mot min man då och då lycklig över att jag med högsta sannorlikhet kommer få krysta denna gång *.
07.35AM
Jag krystar, eller låt mig säga sanningen: Min kropp krystar. Det gör precis så där apont som alla sagt. Det liksom känns som om man ska sprängas inifrån men samtidigt så är det också så där sjukt häftigt (nu kommer fluff-fluffet).. allt sker automatiskt, benet åker upp- jag tar i- barnmorskan tar det lugnt(?)- min man tar i och så känner jag mitt barn. Kanske inte på det mest bekväma sätt men sjutton vad underbart att känna sitt barn för första gången på riktigt!
Plötsligt blir det varmt (där gick tydligen vattnet, bättre sent än aldrig), det gör maxont, det gör inte ont alls och samtidigt så: plupp eller snarare floouccchh och så...
07.55AM
...glider han ut.
Liten är här och är precis lika vacker som sin bror. Jag som i bland varit orolig för hur jag ska kunna älska någon lika mycket inser att det är inga problem. Kärleken är obeskrivlig.
* Med lillen blev det inga krystvärkar "på riktigt" då vi fick hjälp med sugklocka och allt gick väldigt fort. Jag har svårt att minnas känslan från den gången och min rädsla inför denna förlossning var att allt skulle upprepa sig.
Grattis igen!
Stort grattis!! Så underbart!
ojoj vilken historia :D glad att allt gick "så bra". likna väldig mycket min förlossning (hade bara en sålänge, kan fortfarande inte ordna känslorna inför en tvåa).
Grattis en en gång!
Vill du inte berätta lite hur det är att har två barn nu... känslomässigt. du skriver ju att man kan älska båda barn lika mycket och det säger ju alla. men det är så svårt att fatta haha
och hur står lillen till att han fick en liten bror?
Ojojoj, vilken raketförlossning. Så roligt att du fick lite revanch, med krystningen menar jag.
Grattis till din drömförlossning och jag (rätt ny läsare) läser gärna om fluff-fluffet. Så coolt att få höra om positiva förlossningar!
Ta hand om er!
Stort grattis tvåbarnsmorsan!!!! Bra jobbat duktiga, duktiga du! En helt fantastisk känsla det där med att föda barn, och än mer fantastiskt att man har, som du skriver, så mycket kärlek att ge. Man trodde liksom inte det var möjligt att älska mer än när man fick ett barn. Och så kommer tvåan.... Om än ljuvligare när man kan slappna av lite mer i sin mammaroll.
Välkommen till världen Liten <3
Oj, så lik min egen andra förlossning. Samma scenario, samma sjukhus (fast vi hade redan fött där en gång innan). Skillnaden var att vi kom in på parkeringen vid 23 och lillen kom ut 23.46! Det sägs ju att andra barnet kommer ut snabbt och det var verkligen sant. Vilken tur att det finns lustgas - det är som att komma till himlen! Grattis till din pojk!
Jag känner igen det där med snabb förlossning...
Jag började få rejäla värkar halv 7 och kvart över 8 var min dotter ute (första barnet)! Det var nära att hon föddes i ambulansen men vi hann precis komma in till förlossningen som tur var :)
Har ni bestämt något namn än? Jag förstår att du vill ha barnen "hemliga" i bloggen men kan du inte hinta lite ändå, typ vilken bokstav de börjar på, så kan vi få fantisera själva? :)
Njut av er härliga tid tillsammans nu!
Men å vad häftigt! Skönt att det gick smidigare den här gången då :) Och snabbt.. Stort grattis igen!
Du är så duktig på att skriva! Och vilken fantastisk text sen då! :)
Hur tar storebror allt med en ny liten i familjen? Och har ni något namn bestämt på lill-prinsen än?
KRAM!
Shit vad häftigt det låter! :) Kroppens sätt att ordna allt är verkligen fantastisk. Är dock lite rädd att det ska gå fööör fort med första, vill gärna hinna få bedövning o så innan. Men det där vet man ju inte innan! :) Skönt att det gick bra iaf!
spännande att få höra om din förlossning, det är ju inte långt kvar till min egen, min första och jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning...om någon dag ska vi på besök på förlossningen och få lite info och så.
Jag gillar att du skriver hur det faktiskt var och inte gömmer undan det där med smärtan!
Grattis i massor än en gång :D
Vad härligt att läsa din förlossningshistoria! Bra jobbat ;)
Tänk vad fort man glömmer smärtan efter att bebis kommit ut! Min mamma sa att när hon födde mig, tre år efter min storebror, så var det första hon tänkte när hon fick den första riktigt onda sammandragningen 'hur kunde jag vara så dum och gå på det här igen?" :P
När Grace föddes fick jag en epidural som inte tog och sen fick jag ingen lustgas, bara syre. Och jädrans vad ont det gjorde, men vilken fantastisk upplevelse! Och vilket underbart barn som kom ut efter att jobb!
Kram!
Jag bara lägtar till att få se min andra systerson! Marknaden kan den inte närma sig, mamma visade massa med bilder igår kväll & ahn är hur söt som hellst!!
MÄKTIGT!! Bra jobbat!!
Har en känsla att vi bor ganska nära varann :) Välkommen till Gbg:s framsida hela familjen Avenymamma!!
Åh, grattis!
WOW!!! Grymt att läsa om och inte annat än att vi blir såååå stolta! Största kramen
Skönt att höra att det kan gå bättre andra gången, håller tummarna för det jag med.