En stolt mormor, en morfar och en morbror anlände i natt så nu finns det lite tid för min redogörelse. Här kommer den första delen- ganska saklig men det är nog bäst så. I mitt babyrus jag just nu befinner mig i skulle jag annars lätt kunna sväva iväg om hur fantastiskt det faktiskt är att ha så fruktansvärt ont men det skulle nog bara bli löjligt för er att läsa och kanske inte så trovärdigt heller. Men fantastiskt är det. Opps nu sa jag det ändå!

TISDAG 13/9 2011

11.05PM

Jag och min man börjar slötitta på veckans avsnitt av Idol på TV Play. Efter tre känningar i rad av någon som jag vill minnas liknar en värk (typ kraftig mensvärk) smilar jag förtjust och berättar förväntansfullt att jag faktiskt känner något.. vi vill dock inte ta ut något i förskott, med lillen stannade de första värkarna av så fort jag tänkte att det kanske faktiskt var dags så nu vill vi i stället hålla oss coola...

ONSDAG 14/9 2011

00.55AM

Den molande värken har kommit och gått men efter två avsnitt av skrålande tondöva och elaka jurys så bestämmer vi oss för att försöka sova. Så här blir inga barn gjorda liksom.

04.02AM

Lillen vaknar och gnyr efter både sin napp och blixten Mcqueen. Min man går upp för att söva om, jag vaknar till och hoppas att det går vägen så vi kan sova vidare.

04.10AM

Vänta nu här, jag känner något! En värk igen.

04.17AM

En värk till. Yes!

04.25AM

Jag funderar på att väcka min man men bestämmer mig för att i stället ladda ner Appen "Värktimer" till Iphonen. Om det nu är dags på riktigt så är det bra om en av oss är hyfsad pigg. Jag börjar klocka värkarna... de kommer oregelbundet med ca 8-12 minuters mellanrum.

05.10AM

Nu är det inte så roligt längre. Mensvärken har övergått till ont! Väcker mannen min och så går jag och tar ett bad, fråga mig inte varför, kanske vill jag välkomna min second-born med väldoftande armhålor eller nåt. Badandet blir dock inte långvarigt, värkarna blir starkare och kommer oftare så jag bestämmer mig för att kliva upp och  packa ner det sista i babyväskan mitt i ett värkuppehåll. Det är konstigt det här med värkar, väldigt ont under tiden de är i gång- nada där i mellan!

06.00AM

Det är inte kul längre, hur kunde jag längta efter detta? Jag är inte så cool nu utan grinar i stället så fort en värk hugger till som en kniv i magen. Lillen väcks av en halvskrikande mamma och utropar förtjust- Maaammaaa! Överlycklig av det faktum att hans trötta föräldrar faktiskt vaknat innan honom för en gångs skull.

06.09AM

Vi ringer svärmor, den planerade barnvakten och lillens farmor. 5 min mellan värkarna- här går det undan!

06. 45- 07.00AM ? (lite stressat och förvirrat därav det uppskattade tidsintervallet)

3 min mellan värkarna och nu är de inte "ståbara" längre. Tur att svärmor var snabb! Vi inser äntligen allvaret och försöker skynda oss ut mot bilen samtidigt som mannen ringer närmsta förlossning som meddelar att de har plats. Tack för det!

To be continued..... (behöver kramas och matas med liten)