Ren och skär idioti. Min man har eget företag och har ingen möjlighet att vara pappaledig hur mycket han än skulle vilja. Man kan inte anställa någon på ett pappavik att driva ens företag i ett år direkt...

Åh, det blir jag ju så matt över. Hemma hos oss (om man bortser från den ekonomiska delen, min kille tjänar mycket mer än mig) så VILL jag vara hemma mest. Inte all tid, men mest! Min kille däremot känner ingen vidare lust till att vara hemma, han har satsat mycket på sitt jobb och vill fortsätta göra det ett tag till. Hade vi vart tvungna att dela så hade vi ju inte kunnat välja att skaffa barn nu, utan vänta tills han känner sig mer "klar".



Och sen lär det ju finnas familjer där en har en hög inkomst och den andra är sjukskriven/arbetslös. Hur gör man då?



Ärsch, det är visst ett ämne som upprör mig lite. ;-)

jag håller helt med...dessutom så som det ser ut med löner idag så tjänar ju oftast pappan mer, så rent ekonomiskt är det (tyvärr) ofta bättre om mamman är hemma...det är ju helt åt helvete fel att det ska vara så, men jag tror iaf man måste börja med att titta på lönerna innan man kan införa 50/50 med föräldraledighet. Så tänker jag :)

Ja, precis. Centerpartiet menar ju att det är för jämställdheten och att en kvinna inte ska stanna hemma för att hon har lägre lön, utan för att hon ska ha samma lön som mannen... det fungerar ju dock inte alltid så.

Även de kvinnor som tjänar mer än sin man vill väl ofta vara hemma eftersom att det helt enkelt är en större omställning för en kvinna att få barn än vad det är för en man.

Det går inte komma undan det biologiska faktum att det är kvinnan som är gravid med alla bekymmer det kan medföra (aldrig fått barn själv så jag vet inte), det är kvinnan som ska föda, det är kvinnan som ska amma (det är ju det naturliga och jag tror att det är MYCKET bättre med riktig mjölk än ersättningen, även om det är bra att det finns i de fall då kvinnan inte KAN amma).

Det är helt enkelt för mycket biologiskt som spelar in och dom får det lätt att låta som om kvinnor blir TVINGADE att stanna hemma mot sin vilja och att det därför ska splittas... ursäkta mig, men då är kvinnan som skaffar barn med en man som inte tar hänsyn till hennes åsikter, känslor och tankar dum i huvudet...

Jag är kluven. Jag tror, att så länge vi inte bryter trenden med att kvinnan i de allra flesta fall stannar hemma längre än pappan, så kommer vi heller inte nå lika löner och jämställdhet i arbetslivet heller. Tyvärr. Jag tycker inte att det ska behöva vara en ekonomisk fråga och jag tycker att det vore en ren självklarhet att pappor ska vara och ha rätt till exakt lika mycket föräldrarledighet som mammorna. Givetvis är det svårt att styra i många fall och jag förstår att man tänker på plånboken, herregud, vem gör inte det? Men väldigt många arbetsgivare anser ju att det är mycket lättare att anställa män av just den enkla anledning att de inte går på långa föräldrarledigheter eller vabbar. Skulle det vara 50/50 så tror jag att vi i det långa loppet även skulle se ett trendbrott vad gäller kvinnor och män i arbetslivet. Faktiskt.

Men... Hur kan man INTE vilja vara hemma med sina barn?! Det är din förbannade skyldighet som förälder att ta tid för dina barn, oavsett om du är man eller kvinna. Biologin kvittar, barn uppgödda på ersättning mår prima och lönen balanserar man genom ekonomisk planering och låter mannen ta ut fler dagar, helt enkelt. Egna företagare, sjukskrivna, arbetslösa åt sidan - ni andra borde tänka till.

Förldradagarna är inte mammans som pappan får ta del av, uran de är bådas - så utgångsläget borde vara 50/50. Varför stannar då inte papporna hemma? Det går över mitt förstånd.



Vi behöver fler manliga förebilder så att det blir lika självklart för mamman som pappan att stanna hemma. Vi lever ju trots allt 2011 och inte 1961...



Med det sagt är jag inte säker på att C är på rätt spår...

Carolina:



Så du menar att en mamma har större rättigheter att vara hemma med sitt barn än en pappa? Jag hoppas ju att samhället har utvecklats mer än att tänka att mamman är den som står för föda och kärlek och att pappan "jagar"? Jag tror inte att många kvinnor känner sig tvingade att stanna hemma och det vet jag inte om så många andra heller anser. Jag tror däremot att det är så inpräntat i vårt samhälle att pappan INTE vill vara hemma. De flesta jag känner tycker om att vara föräldrarlediga, både kvinnorna och männen. Och jag tycker det är en pappas och barns rätt att få vara hemma tillsammans. Ju tidigare barnen knyter band med sin pappa desto bättre. Givetvis är det ju en fördel om mamman får första tiden av föräldrarledigheten av förklarliga skäl, men jag tycker det är minst lika viktigt att man får in papporna i föräldrarledigheten så att barnen knyter band till dem. Väljer man att skaffa barn så känns det som en självklarhet att man vill vara en del av barnets utveckling i så tidigt skede som möjligt. Det absolut ultimata skulle ju vara att både kvinnan och mannen får minst två månader tillsammans direkt när barnet är fött.



PS: Jag är långt ifrån Centerpartist. Mitt hjärta klappar rött. Men problematiken med jämställdhet har en hel del att göra med det faktum att kvinnan fortfarande ses mer som en mamma än en pappa ses som en pappa.

Med första barnet delade jag och sambon helt lika på dagarna, det gör vi självklart även denna gång. Detta är det bästa både för våra barn, vårt förhållande och vår ekonomi i långa loppet. Jag tror en tredelad föräldraförsäkring skulle vara en bra kompromiss. Sen kan ju den enskilda familjen välja fritt hur de vill vara hemma, men då behöver ju inte samhället vara med och sponsra.

Söt bild, älskar "pippi" tröjor! Trevlig helg! :)

Jag och min kille har inte så mycket till val när det kommer till att fördela dagarna, det får bli jag som är hemma. Detta då min graviditet inte var planerad och jag för det första inte ens har ett jobb, känner inte för att bo på gatan i jämnställdhetens namn. För det andra har min kille eget företag så det funkar inte riktigt för honom att vara hemma...Inte just nu iaf!



Tycker Karins kommentar om att samhället inte ska behöva sponsra (konstigt ordval) om man inte kan anpassa sig helt efter oflexibla regler är ganska naivt. Alla lever inte livet på samma sätt.

Jag tycker att man kan debatten utan att ens diskutera jämställdhet eller dylikt: En individuell försäkring, som föräldraförtsäkringen är, ska ju vara just - individuell. Det finns ingen annan typ av försäkring som du kan överlåta på det sätt som går med föräldraförsäkringen.



Med det sagt så tycker jag att ja: man ska dela lika, oavsett om man är mamma-pappa, pappa-pappa eller mamma-mamma.



Även jag är långt från centerpartist.

Det bästa hade varit om man slagit ihop bådas inkomster och beräknat föräldrapenningen på det. Då hade man kommit undan att det är den som tjänar minst som är hemma mest. På så vis hade det nog blivit mer rättvist!!



Här är det jag som kommer vara hemma större delen eftersom jag har mindre inkomst än min sambo trots att han jättegärna hade viljat vara hemma så går det inte pga vår ekonomi!! Synd att det ska behöva vara så!

Jag tror och tycker att folk är alldeles kapabla att bestämma över det själva. Vilket jävla trams att det ska komma någon lag, som ska bestämma hur alla familjer ska leva. Helt sjukt!

Klurigt! Jag tror också på att man borde få välja själv, men å andra sidan går utvecklingen vad gäller föräldraledighet lite väl sakta? Mammor är hemma mycket mer än pappor fortfarande, det märker jag när jag kikar runt i bekantskapskretsen, och går oftare ned i arbetstid även därefter. Detta gynnar ju inte oss kvinnor i arbetslivet och därutöver missar ju papporna något otroligt viktigt på hemmafronten. Vi har rent generellt generösa regler vad gäller föräldraledighet, och det borde inte vara en omöjlighet för fler pappor att vara hemma lika länge. Det är inte en evighet vi snackar om. När kommande barnet anländer ska vi dela ledigheten 50/50 och det känns helrätt för oss. Jag var arbetslös förra gången och tog därför större delen av föräldraledigheten och det kan jag nu i efterhand tycka var väldigt synd.

Men herregud, det måste väl ändå vara upp till var och en. Vi lever faktiskt i en demokrati ; )

Du, Stina, har man inte samma skyldigheter om man är egen företagare, sjukskriven eller arbetslös?

Ska men ge ersättning istället för att amma så att båda kan vara hemma lika mycket?



Det finns inte en chans att vi skulle dela lika på föräldraledigheten! Och det har inte med ekonomin att göra för 5 öre! Utan vi delar på det sätt vi vill. Vi delar som det passar våran familj, och på det sätt vi är trivs med.

det är viktigt att komma ihåg när lagen om aga kom till på 70-talet så var detta väldigt kontroversiellt. Folket rasade; "ska inte föräldrar få bestämma själva hur vi fostrar våra barn?!" lät det men idag så är det ingen som tycker att lagen var en dålig ide.



Ibland behövs det lagändringar för att förändringar ska ske. Människan är av naturen konservativ och förändringar skrämmer.



Om vi låter dem bestämma själv i den här frågan så kan vi räkna med att det tar sjuttio år innan pappor börjar ta ut ledighet i samma utsträckning som mammorna. Om ens alls. Och ungefär så länge och lite till kommer det dessutom ta innan vi är jämlika på arbetsmarknaden. Om ens då.



Så nej, vi kan inte bestämma själva. Uppenbarligen. För hade vi kunnat det så hade vi varit jämställda för länge sen.

@bebbekarlek.blogg.se

Din idé är den bästa jag hört på länge, kan du inte motionera den någonstans?

:)

Jag tycker att det är upp till var och en att bestämma över sin familj! Jag personligen tycker att mamman har mer "rätt" att ta fler dagar då det först är nio månader graviditet och sedan förlossning och amningsnätter på det. Jag hade aldrig orkat att ge mig ut i arbetslivet alltför tidigt efter allt det... Män och kvinnor är inte jämställda när det kommer till barnafödandet. Men neligt erfarenhet vet jag att det kan bli mycket bra ändå- det är inget fel alls på anknytningen mellan far och barn i den här familjen trots att jag hade 2/3 av hemmalivet och pappan 1/3. Låt varje familj vara herre över sin egna situation!!!

Ni kan visst styra över era liv, staten betalar inte bara. I och med att ni har råd att bo i hus kan jag tänka mig att ni har råd att spara så att ni inte behöver ta ut fp för alla dagar ni/du är hemma heller.

Ni som säger att ni inte orkar jobba 'tidigt' efter förlossning- har ni ens provat? Jag började på halvtid efter en månad och det gick hur bra som helst och Jennifer sitter ju själv och jobbar med sin shop bara någon vecka efter att hon fött. Ja, jag helammade och dessutom längre än de flesta andra som var hemma i 9 mån eller längre.

Man vill bestämma själva. Vi hade möjlighet att vara hemma båda två med vår prinsessa å de har vi aldrig ångrat :) när prinsen kom så har vi tillsammans sagt att jag e hemma längre. Maken har sina dagar å sparar dem till de behövs. Detta har funkat prima för oss o hoppas de låter alla nyblivna få den chansen att få bestämma själv.



Kram sötis

Jag håller helt med, det ska vara upp till föräldrarna själva att fördela dagarna.

LD - Det är svårt att ta dig på allvar i den här frågan med tanke på att du tar i princip all föräldraledighet i er familj. Hade du tyckt att det var bra om du tvingades jobba och din man tvingades vara hemma 50% av tiden?

So lovely.http://www.tradebuybag.com/

Håller helt med dig. Sen funderar jag lite på hur det tänker på de som är ensamstående etc. och inte lever/kommer överens med barnets pappa? Hur ska det dela på föräldraledigheten?

man ska få välja själv

Egentligen förstår jag att det kan krävas ett tvång för att jämställdheten ska "lossna" för alla. Jag tror också att ett sådant tvång skulle skynda på jämställdheten på arbetsmarknaden eftersom fördelarna med att anställa en pappa istället för en mamma skulle minska.



Samtidigt skulle jag bli provocerad om staten försökte gå in och styra ytterligare i vårt föräldraskap. Vi "behöver" inte föräldrapenningen för pengarnas skull, men eftersom min man har en vanlig anställning (jag är egen företagare) så behöver han föräldradagarna för att ha rätten att vara ledig (när barnet är äldre). Det gör att nästan alla föräldradagar kommer gå till honom, trots att vi är hemma lika mycket. En lösning som passar vår familj och som borde falla jämställdheten i smaken också.



Men kom det en lag som krävde 50/50 skulle vi såklart "hantera" den också. Man lär sig ju att anpassa sig efter de regler som finns och en lag om 50/50 skulle kanske gynna samhället som stort i slutändan. Däremot tror jag att vi är lite mer accepterande eftersom vi klarar oss ekonomiskt oavsett, det är lätt att acceptera när man egentligen inte är beroende! Lever man i en familj där ena partnern inte kan vara hemma och man är beroende av pengarna så förstår jag att ett sådant lagförslag känns stressande...