Update på hur familjelivet går såhär 6 veckor efter litens ankomst:
Dagarna går i ett och likaså amningstillfällena, blöjbyten (ca 10/dag, dvs snittar 70 i veckan!!) och planering för att just få dagarna att rulla på (?). Det är helt obeskrivligt mysigt när det funkar, helt hemskt stressande när det inte gör det. Kroppen skriker sömn och ryggen värker och likaså mitt hjärta av för mycket mammakärlek när vi sena eftermiddagar myser i sängen alla tre, mina pojkar och jag. Och ännu mer när pappan kommer innanför dörren ackompanjerat av lillens ansikte som skiner starkare än solen- underbara unge!
Liten har gått från stadie sova-äta-sova till att uttrycka lite andra behov i form av jollrande och små skrik och sakta ser vi hur vår lille kille börjar forma sin personlighet. Att smälta är lätt när hans ansikte spricker upp i ett leende och jag tar in känslan, gömmer den inom mig och tar fram när det sedan känns 2-barns-tungt av för lite tid.
Tid. Det är ett ämne som inte går att avhandla i bara ett inlägg men låt mig säga så här: Ont om Tid är det Gott om i Avenymammas liv just nu. Men vad gör det? Det som inte hinns med nu kan göras om tre år eller så som min man brukar säga. Ja ack så rätt. Ni fick just ett blogginlägg- tvätten och räkningarna får vänta i tre år. HA!
storpolo Gina Tricot, Torgvantar Rocky & Solglasögon Weekday