Inte finns det väl någon kroppsdel hos oss kvinnor, och män också för den delen, som är så känsloladdade som våra bröst. Dessa underbara kroppsdelar som föder våra barn (eller som inte gör det men som ändå ger närhet), som formar vår siluett mer eller mindre (eller inte alls men just därför ändå) och som behagar oss eller någon lycklig själ (eller inte alls här heller om du så väljer).
Alla har vi vår egen relation och bestämmelserätt till våra bröst och jag kan inte annat än tycka att det är precis så det ska vara- stora som små, fasta som släpiga osv. Men ändå. Jag kan inte rå´fört. Det gör mig ledsen att människan är skapad så, eller har utvecklats på det viset, att vi i dag kan genom att se på oss själva framkalla en vilja att lägga oss på operationsbordet. Eller nej, nu kanske jag går över gränsen, men det stört mig faktiskt lite. Som en pyttepytte liten vagel i ögat (läskig liknelse) stör det mig och så tar jag mina inte alls så längre fasta bröst men-det-är-mina-egna-bröst och går och lägger mig.
Ps. Appråpå efter-amnings-bröst, älskar den här texten.
Ps2. Som sagt, detta är mina högst personliga funderinger och har respekt för att vi alla känner olika i denna fråga.
Inget kan göra mej sååå upprörd som allt snack om skönhetsoperationer. Och mest BRÖSToperationer. Det finns inget vackrare än ett par naturliga bröst, och dem får se ut preciiiis som dem gör, fasta/slappa/runda/små/hängiga/strutiga/platta osv osv... När man fött ett barn, och gett sitt barn mat genom sina bröst så blir dem oftast lite tomma och hängiga. SO WHAT!! Blir så förbannad på männen som betalar sina flickvänners bröst när dem ammat klart. Tar man det som en komplimang sen när killen säger "åh vilka sexiga bröst du har gumman" ??? det är ju för fan inte hennes riktiga bröst!! nej usch nu slutar jag skriva innan jag blir jättearg, haha. puss på dej
Jag håller verkligen med dig.
Alltså den människan är inte vettig för sig själv eller sin dotter/söner. Tänk vilken norm hon kommer ge sina barn. Sen har ju inte "Engla" ammat något av sina barn så att hennes tuttar är "små" beror mer på hennes självsvält och förakt mot sin kropp.
Jag vet att jag låter elak - men sanningen är ju så.
Du däremot verkar vara så himla vettig Jennifer, bra tankar och åsikter. Sen att du har grym EGEN stil och två söta små grabbar gör ju inte saken sämre. Tack för att de finns sådana som du där ute!
tror jag känner ungefär litegrann som du... det skulle ju inte vara jag. det skulle ju vara ditopererade plastdelar inuti mig, som egentligen inte är en del av mig. jag hoppas att jag kommer fortsätta tycka om mig själv, trots två graviditeter och efter två "amningar". god natt!
tycker det är sorgligt, och jag blev förvånad när jag läste. jag är en plattis, utan bh är det verkligen nästan inget alls att titta ner på, men men de passar min kropp och är mina. ja, stundvis kan jag önska lite lite större, men att operera mig till det, aldrig någonsin. Att efter tre barn inte känna att det liksom är så kroppen är och blev. träna, var stark och njut av familjen. finns det inget bättre att lägga pengar och tid på än sina tuttar, har vi inte kommit längre än så? och vad ger man för intryck till sina barn? "mamma ville ha större bröst för att känna sig kvinnlig"?
Håller med både dig och Emma här ovan.
Blev ledsen när jag läste det.
Det tråkiga är liksom att man inte är ok och kan känna sig trygg och sexig utan att vara "perfekt". Det blir så felprioriterat. Man borde kanske jobba på andra delar (att älska sig själv som man är) istället för att lägga sig under kniven.
Word! Jag blir glad av att läsa här, så att min bild av de osäkra bloggande unga mammorna som hela tiden måste förbättras med vafansomhelstsomärytligt för att vara nöjda för stunden kan suddas ut lite. Haha, jag har inte ens fått några barn än och har redan slappisar! Jag har dock aldrig ens tänkt tanken att jag ska operera dem, det är lite utanför min världsbild så att säga. Men så är jag också ganska trygg i mig själv.
Kram Jennifer!
Håller fullständigt med! Där går även min gräns. Man kan fixa och dona med smink och kläder, men att operera en i övrigt frisk kropp är något heeelt annat. Det blir som att man 'måste' fixa sina tuttar för att man fött barn och ammat, för vems boobs ser exakt likadana ut som innan? Ingens är min vilda gissning, och jag tycker fasen att man kan få känna sig lika kvinnlig, sexig, tjusig osv. trots detta. Klotrunda tuttar som sitter uppe vid hakan känns inte helt 2012 heller... Jag behåller glatt mina slappisar och jobbar på självförtroendet i istället:)
Ville bara säga att jag tycker du har gjort ett riktigt bra jobb med den här texten. Det är svårt att tycka till i text utan att för den skull låta fördömande eller elak. Du har lyckats. Jag tycker som du att det är sorgligt att hon inte kan känna sig mer tillfreds med sig själv med tanke på den enastående prestation hon har gjort: att föda tre barn. Självklart ändras ens kropp både efter graviditet och med åldern. Jag kan väl inte säga att jag ställer mig naken framför spegeln varje dag och gör frivolter över min fantastiska uppenbarelse men på det stora hela är jag nöjd och framför allt, jag har ju min underbara dotter!
vågat skrivet. Håller med dig syrran!
Jag håller med dig till hundra procent. Det är allas egna val, men det är synd att människor inte bara kan få vara bra som de är.
Precis så känner jag med! Jag ser inte ner på någon som gör brösten, men ändå. Ja, det är svårt att formulera! Jag vill iallafall ha mina egna, trots att de inte alls är de finaste i hela världen så är de MINA (eller ja, ett kort tag var de dotterns och nu är de sonens ;-) ).
Sen går ju det mesta att fixa med en schysst bh. ;-)
Begriper mig verkligen inte på de som är rädda för att åldras och vill att kroppen ska förbi som en tonårings. Är det så himla farligt att kroppen förändras?
Som någon skrev här ovanför, det är verkligen knäppt att vilja operera i en frisk kroppsdel bara för att det "går". Jag tror på att börjar man så får man mersmak och vill förändra mer och mer.
Håller med helt! Men det absolut värsta av allt är ju ändå att du riskerar livet för ett par bröst, för så är det! alla operationer innebär en risk!! och då helst när man har barn, är det värt det??
Jag har aldrig kommenterat här innan. Men du. Jag håller med dina högst personliga tankar och ord.. När jag läste det idag så kände jag likadant, va synd typ. Jag har som Cecilia, ett par fladsrissar. Men så får det vara, vi åldras och förändras och mitt värde sitter inte i tuttarna! Mitt värde sitter längre in än så. Nu är det läggdags för mig, godnatt sov så gott! Och tack för en inspirerande blogg, u rock. Kram